MENY
Ser att det var länge sen jag skrev, har inte haft något behov av att skriva av mig
Orkar inte med elaka smygläsare, som skriver elaka koommentarer när man är glad, eller ledsen
Har iallafall för ca 1 år sen gett upp kampen mot vikten
Det är så här jag är, det är så här jag ser ut; tjock.
Jag har gjort en bukplastik för några år sen, för att få bort hängbuken, och det var det bästa jag gjort för mig själv, och jag är sååå ledsen att jag inte lagt den pengen på mig själv tidigare
Men, nu är det gjort.
Kirurgen sa då att, det inte var någon medning med att banta i vår ålder, antar att han är någorlunda jämngammal med mig. För att den vikten man har när man går in i medelåldern, den har man tills man dör, för hjärnan har ställt in sig på den och den kommer att jobba en tillbaka till den vikten hela tiden, även om man går ner så fint
Kändes ganska hopplöst och deprimerande.
Så till slut gav jag upp, jag är en tjockis.
Men det gör ont, faktiskt, när folk dessutom tycks ha den rätten att påpeka detta
Det gör ont bara att veta om det, ingen behöver påtala det, jag vet om att jag är tjock!!!
Vikten har funnits som ett spöke, hela livet; gör inte så, då blir du tjock, ät inte så mkt, du blir tjock, min kusin var tunntarmen och jag, givetvis, tjocktarmen, (säkert sagt med humor, men inte så kul för mig)
du kommer att bli tjock, du kommer bli tjock, du kommer bli tjock.
ser på bilder när jag var ung att det var jag inte alls, men känslan av att vara det fanns med mig hela tiden.
Hur eller hur, för 1 år sedan, ca, så insåg jag att det är på denna vikt jag kommer att ligga, varken jag gillar det eller inte.
MEN
så träffade jag en ny vän, jamen jag kallar henne för det även om vi inte känner varandra speciellt väl
Hon hade hörttalas om ett program som kallas för "den sista viktresan"
0